Tadej Valjavec

En grej jag ville göra med den här bloggen när jag började, var att skriva lite mer om slovensk cykelsport på den högre nivån. Lite om de olika proffsen som kör ute i världen och lite om klubbarna och områdena de kommit från och om saker som är annorlunda i slovensk cykling. Ett av proffsen som jag fram emot att skriva om och som jag personligen hållit på heter Tadej Valjavec. Men så igår åkte han dit för underliga blodvärden i UCIs biologiska pass.

Det hela är riktigt tråkigt, dels för att han var en personlig favorit, men också för att detta är det första riktigt högprofil dopingfallet inom slovensk cykling. Jag tänker tills vidare hoppas att det hela visar sig vara ett misstag (Något som Valjavec hävdar här och här), men om det inte är det är det ett hårt slag för slovensk cykling. Valjavedc har länge varit synonymt med proffscykling här och han används i mycket marknadsföring och är killen media går till om de vill intervjua en ett proffs.

En annan konsekvens är att nu är det oklart vilken cyklist vi skall heja på under årets Giro d’Italia.. Tråkigt tråkigt. I framtiden skall jag försöka skriva de där posterna om slovensk cykling. Förhoppningsvis utan såna här tråkiga inslag.

05/04/2010 at 09:13 Lämna en kommentar

Första maj, del två. Eller: Nanos (1261 möh)

Så vad var det då som gjorde första maj till en så ruggigt lång dag? Årets första stämpel i det lilla gröna passet. Vi vaknade vi tio tiden och Sara frågade:

– Vad säger du, skall vi ta och hajka upp på Nanos?

Jag hade inget vettigt svar på den frågan, jag föreslog en lite mindre kulle, lite längre bort, men det föll på att det var just lite längre bort. Så Nanos blev det. Nanos är en väldigt speciell plats för regionen runt omkring. Till att börja med så är det inte helt klart om det är ett berg eller en kulle och det ger mig lite problem nu när jag skriver detta, eftersom jag måste bestämma mig för om jag vill använda den eller det i texten. Jag skall be att få återkomma till Nanos status som berg eller kulle senare, eftersom det är en helt egen diskussion. Den här posten skall handla om hur vi tog oss upp på det (Sedär, försvenskade det till ett berg). Mest av allt är det en platå eller ås, men toppen är berglik.

När vi hade allt packat och redo och vi satt i bilen letandes efter en parkeringsplats insåg vi att första maj på Nanos är inte som andra dagar där. I princip alla parkeringsplatserna i Razdrto var tagna och vi lämnade nästan återbud, men bestämde oss för att parkera lite längre bort. Berget var fullt av folk på väg upp och ner och nu så är ”Slovenskt första majtåg” ett nytt uttryck. Sara förklarade för mig att hon glömt att första maj, traditionellt används för att hajka upp i bergen. En hel del folk bestiger Triglav (Sara fick senare veta att en gammal klasskamrat från grundskolans pappa dog på Triglav i år. Han föll på vägen ner.) men här omkring är det Nanos som gäller.

I vilket fall tog vi den långa vägen upp och den branta ner. Den långa är faktiskt hyfsat lätt men det tar på benen en hel del ändå, min lillebror vet hur den vägen känns. På vägen ner tog vi den branta och den vägen är riktigt kul/farlig och inkluderar partier med piggar, vajrar och kedjor. På toppen vid Vojkova Koča (Där stämpeln finns) var det sjukt mycket folk och lång kö till restaurangen. Vi såg till att få stämpeln och ta oss ner så snabbt som möjligt, det var ganska blåsigt på vägen ner men det funkade bra och vi kom hem sjukt trötta till sist. Som vanligt kommer det ett par bilder från vägen upp och ner, funderar på att lägga upp hela köret på Flickr, hur låter det? Vill ni som läser ha fler bilder från här nere, eller? Och om texterna, är det här en bra längd eller vill ni ha dem längre?

Och en sak till. Eftersom det här var en spontan utflykt, så hade kameran dåligt med batterier och dog på toppen, så alla bilder från vägen ner är tagna med telefonen.

Stigen börjar på strax ovanför 600 möh. Den här stenen står på 700 möh.

Efter ett tag är det dags att välja, korta eller långa vägen

Syns varifrån vinden blåser

Provar svart-vitt, hur funkar det?

Fortfarande ganska lågt ner

Notera stentaget i nedre högra hörnan

Vipavadalen

Sådär ja, 400 meter högre upp..

Nanos skördar då och då liv, det är trots allt över 1200 meter upp.

Sista biten innan platån breder ut sig

Platån med Sveti Hieronims kyrka i förgrunden.

Delar av det slovenska första majtåget

Sista biten längs vägen till fjällstugan

Framme! Sista bilden med vanliga kameran

En del tar bilen upp (gamla och sjuka är ursäktade)

Stämplad och klar!

Inne i stugan, Slvoenska alpinistförbundet.

Minnessten till Tigrs minne

Nanos var alltid ett militärt viktigt ställe..

Långt, långt där borta ligger Postojna

Tillbakablick mot antennerna på toppen

Ett foto till av vyen mot Postojna

Parkeringen nedanför i Razdrto. Långt ner

Vid den här skylten blir vägen ner mer spännande

Vajersupport..

Mer vajerstig

Riktigt kul del av backen, det här!

Stigen följer kedjan..

Stenarna här är finslipade och hala av all trafik

Inte så farligt som det ser ut, men visst ser det tufft ut?

Snart nere..

Från botten ser det ut så här.

Väl utfört jobb!

05/03/2010 at 19:49 2 kommentarer

Första maj, del ett

Idag har varit en riktigt lång dag, och nu (närmare halv två på natten) är det för sent att blogga om det. Men, som plåster på såren bjuder jag på Sloveniens första punkband Pankrti och deras tolkning av partisanklassikern Bandiera Rossa från 1984. Värt att nämna är att punken kom till Slovenien i princip samtidigt som den uppstod i väst och Pankrti hörs nu för tiden med jämna mellanrum på radion här. Och givetvis är inte detta Pankrtis egna video, utan det rör sig om ett youtubemedley.

Har också lagt till tre länkar i förra posten till Europeisk Volontärtjänst, World Carfree Network och Koper. Har lagt märke till att jag inte länkar så mycket som jag borde.

05/02/2010 at 00:48 2 kommentarer

Historien hitills

När jag började med det här bloggandet för ett par månader sedan var jag mest ivrig att komma igång och få till nån sorts rytm och hitta en ton och så. Det har gått sådär. Jag är ganska nöjd med hur det flyter på, skulle gärna posta mer, men tiden saknas. En sak som jag inte gjorde när jag började blogga var att lägga ner tid på en detaljerad beskrivning av vem jag är och varför det kommer sig att jag har en blogg. Men allt eftersom jag skriver mer, hittar fler hit när de letar efter saker på nätet.

Vanligast är att folk hittar hit efter att ha sökt på ”Slovenien” eller ”slovener” eller kombinationer med dem orden och det känns ju logiskt nog. Och när nu fler folk hittar hit så känner jag att det kan vara på plats att uppdatera bloggen med en bättre introduktion till mig. Funderar också på att lägga till en kontaktmöjlighet så att folk som söker på ”bestiga triglav” och såna saker kan kontakta mig om de vill. Får se hur det blir med det. Tills dess så är här en hyfsat lång post som beskriver vägen hit.

Sedan sent nittiotal hade jag en plan att lämna Sverige. Ganska standard sådan, ingen särskild lockelse, mest en vilja att prova ett annat land, en annan verklighet. Planen låg på sparlåga tills 2004 när jag sade upp mig (Ok. Undvek att fortsätta mitt halvpermanenta vikariat..) och började jobba på att komma iväg på allvar. I slutet av det året löste det sig med nöd och näppe att jag fick en plats i Prag som EVS volontär från februari 05 till februari 06. EVS betyder i det här sammanhanget European Voluntary Service och det är en EU satsning för unga upp till 30. EU betalar för allt och Europa blir ett mer integrerat ställe och i det långa loppet hoppas EU att det stärker den europeiska identiteten. Och i mitt fall har det funkat. Är du under 30 och har inget bättre för dig, så åk!

I Prag arbetade jag för en NGO som heter World Carfree Network och hade nog min bästa tid någonsin. Lyckades aldrig lära mig tjeckiska, men njöt av min tid där till fullo. Som en del av EVS ingår (förutom språkkurs) ett par funktioner för alla volontärer i ett givet land. Dels vid ankomst och sedan uppföljning innan hemresan. Jag och min slovenska sambo (Vad heter det på engelska? Live-in?) Sara mötes vid den första träffen. Sedan dess har vi i princip varit ett par. Alltså fem år i år. Och vi har i princip varit oskiljaktiga sedan dess.

Reste runt en del under året som jag bodde i Prag. Bland annat åkte jag och Sara till Slovenien och vidare till Bosnien och Kroatien och det var under den resan som jag hade min första Slovenska erfarenheter. Vi besökte Slovenien samtidigt som några av Saras släktingar från USA var på besök så jag fick en del intensiva guidade turer här. Standardutflykter som jag sedan tagit min familj på när de kommit hit.. I vilket fall, I september 05 åkte Sara hem och började studera geografi i Koper och jag var kvar I Prag tills februari 06 när jag via ett snabbt besök i Sverige flyttade ner hit och började plugga på komvux på distans. Sedan dess har jag studerat en hel del över internet, medan jag bott här nere.

Och så kommer det sig att jag bor i Slovenien. Att det tog lång tid innan jag började blogga beror mest på lathet, men å andra sidan så vet jag en hel del mer om Slovenien och Slovenerna än vad jag gjorde 2006..

Jag och Sara i Mostar 2005

Första digitala fotot jag har av Postojna från tidigt 2006

Ett annat klassiskt foto från tidiga 06, jag på skidor för första gången..

04/30/2010 at 14:45 5 kommentarer

Nya erfarenheter

För ett par dagar sedan var jag med om något nytt, som jag aldrig gjort innan. Jag och Sara var och kollade på Mountainbike Crosscountrylopp här i Postojna. För första gången någonsin satte lokala klubben (KK Postojna) upp tävlingen XC Žerible. Spektaklet gick av stapeln uppe i skogen där militären har övningsfält och banan verkade knivig. Men som sagt, vet jag inte så mycket om den sortens cykling. Åskådarvänligt var det i vilket fall. Vi kom dit med ett par nya batterier till en av funktionärerna i något som de kallade hålan. En riktigt fin plats att se folk släppa sina hojar uppför en stening brant om och om igen.. På fredag är här ett nytt lopp och jag har insett att jag måste skaffa en redig koskälla för det här syftet.

Intressant fotnot är att det Ukrainska ungdomslandslaget var med och tävlade som avslutning av deras träningsläger här i Slovenien. Riktigt snygga dräkter har dem. Jag och Sara ropade på vår finaste Ukrainska/Ryska när killen körde förbi i det loppet vi kollade på. Han hade luft nog att rätta oss i en uppförsbacke, så han verkade ha bra kondition (Vi skrek ”Bistra”, som betyder snabbt, han skrek tillbaka ”Bistro” tydligen lyckades vi koppla på feminin ändelse). Lite bilder följer, på den första har jag lagt till ett kryss som visar vart hålan var och på samma bild är det den röda sträckan det gäller.

Röd bana, hålan ligger vid krosset.

Hålan ligger efter den högsta toppen i botten av nerförsbacken innan Km 4

90 grader åt vänster i botten på en lång nerförsbacke..

..leder rakt in i den här lilla uppförsbiten som ingen cyklade uppför.

Samma sträcka sedd uppeifrån.

En av de lokala förmågorna

Våran ukrainska hjälte, som hade problem med hojen senare

04/29/2010 at 20:50 Lämna en kommentar

Ljubljana

I slutet av mars var Sara på ett möte i Ljubljana och jag hade lite tid, så jag åt en falafel och gick halvvägs upp till slottet och knäppte några bilder av Ljubljana och bergen i bakgrunden. Nån gång skall jag gå igenom semantiken och översättningsproblemen kring Slovenskans ord för berg och kullar.. Glöm inte att klicka för större versioner.

04/25/2010 at 23:54 2 kommentarer

Bloggtips del 1

Om jag nu inte bloggar här så ofta som jag borde och om ni vill ha mer Slovenien och kanske gärna lite politik så kan jag rekommendera Pengovskys blogg. Ganska Ljubljana fokuserad blogg, men som sagt mycket politik och lite naket. Se där. En kombination man får leta efter i bland svenska bloggar..

04/22/2010 at 00:46 Lämna en kommentar

Äldre inlägg Nyare inlägg