Slovenien – Slovakien?

Ett tecken på hur länge jag bott här är att jag hittat ett par fall av den eviga ihopblandingen av Slovenien och Slovakien. Mestadels inom cykelsporten (I’m looking at you, Lance!) och diverse nyhetskanaler. Den senaste hittade jag på mitt nya däck:

Tyskar. Jag säger då det...

För mer såna här exempel kan jag rekommendera den sorgligt insomnade Carniola bloggen. Allvarligt talat, klicka länken!

Dagens slovenska paparazzifoton

Idag dök det upp foton i slovenska nyheterna på premiärministern, Borut Pahor, när han tog sin bil till stan. Anledningen till att folk tycker det har nyhetsvärde är att hans privatbil är en Citroen quattro. Eller som den är känd på slovenska: Katerca. Givetvis är jag inte sämre än att jag bjuder på ett par av de bilderna. I artikeln sägs det bland annat att han tar extremt väl hand om den och att förutom honom så innehöll den också två livvakter.

En stilig Katrca..

Och här är mannen själv med sin bil.

Dirka okoli Slovenije uppföljning

Ja, det här är ju gamla nyheter, men jag känner ändå att jag borde skriva något litet om hur det gick med Dirka okoli Slovenije (Loppet runt Slovenien). Som de som är intresserade av ultracyckling säkert redan vet vann Jure Robič och det är föga förvånande eftersom han i princip vinner allt han ställer upp och korsar mållinjen i. En tvist till loppet var att vädret var bland det värsta tänkbara, hyfsad vind och konstant regn. En hel del tävlande fick uppsöka sjukhus när kroppstemperaturerna kröp neråt och Marko Baloh (Som är ultracyklingens andra namn i Slovenien) drog sig ur på toppen av Vršič. Ryktet säger att han hostade blod..

Och sedan DOS gick av stapeln har Robič hunnit med att vinna RAAM (kust till kust non-stop lopp genom USA) ytterliggare en gång så det enda man kan undra är hur det kommer sig att Slovenien producerar en sådan mängd extrema stålmän. Jag tänker då främst på Jure, Martin Strel (Som simmat längs en hord av världens längsta floder) och Petra Majdič. Jag har planer på en lite mer ingående introduktion av alla de här typerna, men inte i den här posten.

I övriga nyheter har jag bokat min uppkörning för B-körkort och nu återstår bara att öva ute i skogen lite mer.. Har också skaffat ett Flickr! konto som jag skall länka upp lite bättre. Bilderna jag tog av DOS-RAS kan ni hitta där.

Kurenti, regn och en man som skall försöka cykla runt Slovenien..

Kläderna ger en hint om temperaturen.

1 dygn, 18 timmar och 41 minuter tog det Jure.

Fortfarande ösregn..

Frånvaro

Lovade min far att försöka posta mer och tro mig, det är inte på grund av avsaknad av ämnen som jag inte postat något. Jag har helt enkelt slitit som ett djur med en ful kalender. Samtidigt växer innehållet i den kalendern sig större och större. Och bunken med foton på hårddisken som jag vill försöka få upp, en kort text om folkomröstningen, min träning inför Maraton Franja (Håll tummarna nu på söndag), rapporten från girot, hajkandet och svar på frågor från besökare och det är bara en del av allt som har med bloggen att göra. Sen så är det ju det riktiga livet. Pluggandet, körkortet (Snart där), träningen och så vidare. Sen så är Sara också riktigt igång just nu med ett jobb som jag vill blogga om och med de sista bitarna av hennes examensavhandling (över 90 sidor nu..).

Så jag börjar med att posta en gammal bild som min bror tog när vi hajkade Nanos 2006. Inte en vanlig syn där och enda gången jag sett vilda getter i Slovenien.

Ikväll klockan åtta

Då är det dags, starten går för DOS-RAS (Race Around Slovenia). Som sig bör dricks det öl, skriks åt cyklister och kan hända tar jag lite foton för bloggen. DOS är ett extrem cykellopp. Som ett tempolopp, fast jättelångt. Målgången kommer om två dagar..

En liten not

Och igen är det mycket som händer här nere.

Vi har mina studier som tar tid. Det går framåt och jag blir bättre och bättre på Slovenska, men jag ligger efter schemat en hel del.. Och upptäcker hela tiden nya saker som komplicerar det hela. Sen så har vi allt planerande som måste göras. Det är Staterna i juli och nu den 23e maj är det dags att hålla traditionen vid liv och dra och kolla på Giro d’Italia live. Och sen vill vi ju få in lite fler stämplar i häftena. Saras far har också en jätteorder så vi drar alla våra småstrån till den stacken.

Och så var det den sista lilla grejen, mitt körkort. Är ute och kör med instruktör typ varannan dag nu. Kul men det känns lite farligt. Jag antar det är därför man skall ta det när man är ung och dumdristig. I vilket fall så går det ok. Växlar för nervöst, men annars går det fint. Aldrig för fort eller åt fel håll..

30 år utan Tito

Någon gång skall jag slå till med en rejäl post om Tito, men inte idag. Idag blir det bara en påminnelse om att igår var det trettio år sedan han dog och så två länkar på det. Dels till Pengovskys post om Tito och dels till Piranos som består av gamla frimärken med Tito på.

Och så den här bilden från ett kedjebrev på nätet:

Lite närgången kanske..

Tadej Valjavec

En grej jag ville göra med den här bloggen när jag började, var att skriva lite mer om slovensk cykelsport på den högre nivån. Lite om de olika proffsen som kör ute i världen och lite om klubbarna och områdena de kommit från och om saker som är annorlunda i slovensk cykling. Ett av proffsen som jag fram emot att skriva om och som jag personligen hållit på heter Tadej Valjavec. Men så igår åkte han dit för underliga blodvärden i UCIs biologiska pass.

Det hela är riktigt tråkigt, dels för att han var en personlig favorit, men också för att detta är det första riktigt högprofil dopingfallet inom slovensk cykling. Jag tänker tills vidare hoppas att det hela visar sig vara ett misstag (Något som Valjavec hävdar här och här), men om det inte är det är det ett hårt slag för slovensk cykling. Valjavedc har länge varit synonymt med proffscykling här och han används i mycket marknadsföring och är killen media går till om de vill intervjua en ett proffs.

En annan konsekvens är att nu är det oklart vilken cyklist vi skall heja på under årets Giro d’Italia.. Tråkigt tråkigt. I framtiden skall jag försöka skriva de där posterna om slovensk cykling. Förhoppningsvis utan såna här tråkiga inslag.

Första maj, del två. Eller: Nanos (1261 möh)

Så vad var det då som gjorde första maj till en så ruggigt lång dag? Årets första stämpel i det lilla gröna passet. Vi vaknade vi tio tiden och Sara frågade:

- Vad säger du, skall vi ta och hajka upp på Nanos?

Jag hade inget vettigt svar på den frågan, jag föreslog en lite mindre kulle, lite längre bort, men det föll på att det var just lite längre bort. Så Nanos blev det. Nanos är en väldigt speciell plats för regionen runt omkring. Till att börja med så är det inte helt klart om det är ett berg eller en kulle och det ger mig lite problem nu när jag skriver detta, eftersom jag måste bestämma mig för om jag vill använda den eller det i texten. Jag skall be att få återkomma till Nanos status som berg eller kulle senare, eftersom det är en helt egen diskussion. Den här posten skall handla om hur vi tog oss upp på det (Sedär, försvenskade det till ett berg). Mest av allt är det en platå eller ås, men toppen är berglik.

När vi hade allt packat och redo och vi satt i bilen letandes efter en parkeringsplats insåg vi att första maj på Nanos är inte som andra dagar där. I princip alla parkeringsplatserna i Razdrto var tagna och vi lämnade nästan återbud, men bestämde oss för att parkera lite längre bort. Berget var fullt av folk på väg upp och ner och nu så är ”Slovenskt första majtåg” ett nytt uttryck. Sara förklarade för mig att hon glömt att första maj, traditionellt används för att hajka upp i bergen. En hel del folk bestiger Triglav (Sara fick senare veta att en gammal klasskamrat från grundskolans pappa dog på Triglav i år. Han föll på vägen ner.) men här omkring är det Nanos som gäller.

I vilket fall tog vi den långa vägen upp och den branta ner. Den långa är faktiskt hyfsat lätt men det tar på benen en hel del ändå, min lillebror vet hur den vägen känns. På vägen ner tog vi den branta och den vägen är riktigt kul/farlig och inkluderar partier med piggar, vajrar och kedjor. På toppen vid Vojkova Koča (Där stämpeln finns) var det sjukt mycket folk och lång kö till restaurangen. Vi såg till att få stämpeln och ta oss ner så snabbt som möjligt, det var ganska blåsigt på vägen ner men det funkade bra och vi kom hem sjukt trötta till sist. Som vanligt kommer det ett par bilder från vägen upp och ner, funderar på att lägga upp hela köret på Flickr, hur låter det? Vill ni som läser ha fler bilder från här nere, eller? Och om texterna, är det här en bra längd eller vill ni ha dem längre?

Och en sak till. Eftersom det här var en spontan utflykt, så hade kameran dåligt med batterier och dog på toppen, så alla bilder från vägen ner är tagna med telefonen.

Stigen börjar på strax ovanför 600 möh. Den här stenen står på 700 möh.

Efter ett tag är det dags att välja, korta eller långa vägen

Syns varifrån vinden blåser

Provar svart-vitt, hur funkar det?

Fortfarande ganska lågt ner

Notera stentaget i nedre högra hörnan

Vipavadalen

Sådär ja, 400 meter högre upp..

Nanos skördar då och då liv, det är trots allt över 1200 meter upp.

Sista biten innan platån breder ut sig

Platån med Sveti Hieronims kyrka i förgrunden.

Delar av det slovenska första majtåget

Sista biten längs vägen till fjällstugan

Framme! Sista bilden med vanliga kameran

En del tar bilen upp (gamla och sjuka är ursäktade)

Stämplad och klar!

Inne i stugan, Slvoenska alpinistförbundet.

Minnessten till Tigrs minne

Nanos var alltid ett militärt viktigt ställe..

Långt, långt där borta ligger Postojna

Tillbakablick mot antennerna på toppen

Ett foto till av vyen mot Postojna

Parkeringen nedanför i Razdrto. Långt ner

Vid den här skylten blir vägen ner mer spännande

Vajersupport..

Mer vajerstig

Riktigt kul del av backen, det här!

Stigen följer kedjan..

Stenarna här är finslipade och hala av all trafik

Inte så farligt som det ser ut, men visst ser det tufft ut?

Snart nere..

Från botten ser det ut så här.

Väl utfört jobb!

Första maj, del ett

Idag har varit en riktigt lång dag, och nu (närmare halv två på natten) är det för sent att blogga om det. Men, som plåster på såren bjuder jag på Sloveniens första punkband Pankrti och deras tolkning av partisanklassikern Bandiera Rossa från 1984. Värt att nämna är att punken kom till Slovenien i princip samtidigt som den uppstod i väst och Pankrti hörs nu för tiden med jämna mellanrum på radion här. Och givetvis är inte detta Pankrtis egna video, utan det rör sig om ett youtubemedley.

Har också lagt till tre länkar i förra posten till Europeisk Volontärtjänst, World Carfree Network och Koper. Har lagt märke till att jag inte länkar så mycket som jag borde.